martes, 1 de diciembre de 2015

ARNE JOHNSSON [17.647] Poeta de Suecia

Arne Johnsson (Foto: Rolf Karlsson, Bildmakarna)


ARNE JOHNSSON

Arne Johnsson es un poeta y bibliotecario sueco, nació en 1950 y vive en Lindesberg. Ahora vive en Lindesberg en Örebro, donde se trasladó en 1977.

Johnsson hizo su debut como escritor en 1985 y ha publicado catorce libros de poesía.

Bibliografía

1985 – Förvandlingar (dikter)
1986 – Himmelsfärd (snart grönskar alla träd) (dikter)
1988 – Ett paradis, trängt (dikter)
1992 – Dess ande kysst (dikter)
1994 – Fåglarnas eldhuvuden (dikter)
1995 – Storm av samtidighet. Dikter 1985–1995
1998 – Marken lyste även i drömmen (dikter)
1999 – och som en drömmande är du (cd-skiva med dikter)
2000 – För länge sedan var vi vid en sjö (essäer)
2001 – Jag har sett (dikter, tillsammans med fotografen Jan-Peter Lahall)
2002 – Del av detta och avskild som alla (dikter)
2003 – elementens minne Allt bevaras förvaras (dikter med bilder av grafikern Eigil Thorell, och ett förord av Birgitta Lillpers )
2004 – Där med längtan spilld ut i larmet (dikter)
2007 – Bäras utan namn till natt till morgon (dikter)
2010 – Reidjz (dikter)
2012 – Minnena och ljuset (dikter, tillsammans med fotografen Jan-Peter Lahall)




De Cambios



BOCETO XXV

 El balde del aguatero está lleno,
él derrama su amor sobre 
el ganado, los cazadores y la gente. Ahora es
Agosto, el mes del depredador:
                                                 Agua, cenizas, tierra caliente,
el mes de fuego. Somos niños que por un tiempo
borran a la muerte. No puedo hacer más, me dices.
No te olvides del río, te digo con la lengua de un león. Es
Agosto, 
el aguatero derrama
su lluvia sobre nuestras
espaldas, nos levanta. Quiero que tú
me digas que no hay ninguna
muerte. Él baja su balde, lo llena
derrama nuestro edén terrestre sobre nosotros.
Nos convertimos una y otra vez
                           (muero de aquello que no me dices)

http://inutilesmisterios.blogspot.com.es/



Arne Johnsson: 
10 poemas de Fåglarnas eldhuvuden


sköljer inte i vatten inte i ljus eller
mörker sköljer du i mig; nej blicken är
inte mörker inte ljus men den lämnar fram
och åter ingenting är en varelse


*


så, att sår blir till, likt barn ur att
röra vid, skava, lapa kyssar från det
vätskande, växer du genom mig som jag
i dig du mig

sover älskande drömmer den andres kropp



*


rummen har av sig själva, ljus dörrar
utan väggar du, mellan dem den rörliga
flyktiga luften, dammet de hopar av ditt
det, gnagda skavda ditt, skenet är inte
av det


*


vimlet; med gyllena ockra, det sneda
ljuset emulgerat i luft, bestrykes de
mängder vid automater och pumpar, vid
väggarna bundna, vars tal och rop lyfter
mot himlen, de slammas att lysa som med
eget och var och en får av den andre



*


är nytt det, strömmar sig ut mot, rum
efter rum du ditt - var kväll hörs hunden
ropa från skogen på andra sidan sjön, det
rum det ansikte det som är kropp vi har
att se till dess, reglar beslag besitter
för en tid, makt



*


att du är här, det skifte som är att
det är du klädd, som i andras vätskor,
ja en annan stad i regn rum, med golv
vattrat det, är rent



*


överflödet som fanns, det gula och vita
samtidigt i alla rum, smältan: du vänder
dig mot mig; nu är en irrande rymd, vårt
hem löst



*



solen stiger över nockteglet, hundjäveln
skäller från markerna, avskrädet forslas
bort - de skiften, utväxlingar, blödningar
mellan kroppar: det jag haft är vänt från,
gräs växt nedåt, du som är med mig, var tyst

det är en vacker dag, årstidens guld hamrat
lufttunt, djuret väsnas tills solen gått
ned och det som är omkring oss blivit samma,
vältat bort



*



vinden som får fönstren att röra sig i
fästena, blåsor, repor, stråk i rutorna,
viskningar som tränger från gatan: rummet
kropp av skälvande ljus, ingenting, mörker
borttaget, den som nu talar har röst av
tingen, deras käkar


*



håll mig i din vård - du får guld, kött,
arbete; se, givandets former liknar det
vi fruktar mest; jag är sådan; ting av
trä, beläte, smycke: jag är din

skyn blånar, molnslöjor driver åt
öster i maklig vind, hösten drar andan,
frosten blänker på biltaken; emellan oss
är allt brutet på nytt, var natt bildar
nya fält för seendet, var morgon är ett
annat ljus

gå, jag vill se dig återvända









No hay comentarios:

Publicar un comentario