Ann Jäderlund
Ann Jäderlund (nacida en 1955) es una poeta y dramaturga sueca. Su debut literario fue en 1985 con el poemario Vimpelstaden.
Fue galardonada con el Premio Dobloug en 2004.
OBRA:
Vimpelstaden (1985), dikter
Ivans bok (1987), barnbok
Som en gång varit äng (1988), dikter
Snart går jag i sommaren ut (1990), dikter
Rundkyrka och sjukhuslängor vid vattnet (1992), dikter
Himlen är förgylld av solens sista strålar (1992), dikter
mörker mörka mörkt kristaller (1994), dikter
Kalender röd Levande av is (2000), dikter
Iris bok (Alfabeta, 2002), dikter/bilderbok
Blomman och människobenet (2003), dikter
I en cylinder i vattnet av vattengråt (2006), dikter
Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar (2009), dikter
EL JARDÍN ABANDONADO
Hoy sale un sol helado
sobre el jardín
Una mujer está muerta
Sus pequeños huesos y posesiones
yacen desparramados
en el pasto.
Entonces se levanta viento
Y su vestido
se alza
en la luz.
Un poema de Pronto el verano caminaré
Dentro de un campo el sol cayó en claros colores muertos.
Y la tierra también cayó a las lombrices.
Llevaron un cisne al campo y lo enterraron en la tierra negra.
Un picaflor de cuello negro.
Un corazón de mantarraya con boca de paraíso. Famélico
respiraba más y más hondo. Enterraron sus plumas en el
campo. Y cosieron al cisne con sus propias feas semillas. Olía
como los muertos. Pero resurgió como los amados. Un resto
de garganta con ojos hermosos. Sobre el radiante collar de la
tierra. Y formó una flor.
Un poema de Pronto el verano caminaré
Dentro de un campo el sol cayó en claros colores muertos.
Y la tierra también cayó a las lombrices.
Llevaron un cisne al campo y lo enterraron en la tierra negra.
Un picaflor de cuello negro.
Un corazón de mantarraya con boca de paraíso. Famélico
respiraba más y más hondo. Enterraron sus plumas en el
campo. Y cosieron al cisne con sus propias feas semillas. Olía
como los muertos. Pero resurgió como los amados. Un resto
de garganta con ojos hermosos. Sobre el radiante collar de la
tierra. Y formó una flor.
http://inutilesmisterios.blogspot.com.es/
Om ljuset var det som såg tillbaka
på mig? Om när jag såg ut.
Och det trängde sig upp
inom mig.
Flera olika världar? Om allt
det som var inom mig. Kunde
smälta eller lösas upp?
Blomman och människobenet
Var är blomman och benet?
Där solen står som starkast och högst? Där kärleken är lika
hög och klar? Som vattnet i floden dansar kring benet?
Var är hans eller hennes? Det vita avskavda benet?
Många gånger vänder jag om. Och ser mot den mörka sanden.
Var är vännens hus? Och var är den
enkla handen?
Sexuellt fanns blusen i
nylon i depåer volang
med en mans hud med
en mans tumme i själva
huden volang släta vita
ljud papiljotter depåer
vitrosa tunga ljud vem du
är vill du inte veta som
bråck i den trånga
själen
jag kan inte andas det
hörs inte det hörs som
.
No hay comentarios:
Publicar un comentario